Pages

Sunday, 9 August 2015

On my way to the Dark Side

Kukkuluuruu.

Onko teidän mielestänne naisella jotain niin sanottua "eräpäivää"? Kun, olen tässä vähän miettinyt ja pelkään, että kun täytän 30 vuotta tuossa maaliskuussa niin mennään sinne eräpäivän huonommalle puolelle. Kolmekymmentä vuotta. Se kuulostaa aika paljolta. Se kuulostaa siltä että pitäisi olla kotona vauvan kanssa eikä keikkua baarissa perjantai-iltana. Tai ainakin olla suunnittelemassa häitä ja vauvaa. Tai vaihtoehtoisesti pitäisi olla kiitävässa uraputkessa ja senioritason hommissa. Minähän en ole. Olen juuri alaa vaihtanut semi-ikisinkku joka juoksee koko ajan paikasta toiseen ja hyrrää kuin hyrrä. Eikä myöskään yleensä tiedä mitä haluaa. Ahdistaa ajatus vauvasta joka kahlitsisi vapauteni. Se ihan oikeasti ahdistaa minua. Kun katson kavereitani joilla on vauva, minun ei hetkeäkään tee mieli vaihtaa elämää heidän kanssaan. Eikä pitää vauvaa sylissäni. Booooring. Haluan pystyä menemään lenkille juuri silloin kun huvittaa ja mennä töiden jälkeen ex tempore lasilliselle, jos huvittaa. Tehdä mitä minä haluan, milloin haluan. Keskittyä minuun. Ehkä se pesänrakentamisvietti nousee jos on rakastunut ja parisuhteessa? Ehkä se egosentrinen elämä ei voi jatkua loppuun asti.

Mutta takaisin kysymykseeni, voiko yli 30-v mimmi olla haluttava ja ns on top of the game?
Vai olemmeko sitten vain säälittäviä?

3 comments:

  1. Jag måste säga att jag blev väldigt glad då du skrev det här :)

    Har länge bärt på liknande tankar då det gäller att bilda familj och göra annat som "hör till" när man är 30+. Jag har märkt att det inte är ett liv för mig ,jag vill verkligen inte ha barn. Jag älskar barn men jag gillar faktiskt mitt liv som det är och jag får mer o mer bekräftelse på att det verkligen är så.

    Man skall skita i det som hör till normen och köra sitt eget race ;) Jag ser inget fel alltså på att bilda familj och så men det är inte för mig .

    Min sambo är den första liksinnade jag träffat,min umgängeskrets råkar ha väldigt traditionella uppfattningar om hur livet skall formas. Så ibland märker jag mig försvara mitt beslut på att inte skaffa barn . Men sen tänkte jag det här är ju mitt liv,så länge jag inte skadar någon så har jag full rätt att leva det precis som jag vill. :)

    ReplyDelete
    Replies
    1. Så fint jasmina! Kram

      Delete
    2. Ja, det är ju det. Så länge du inte skadar någon annan så bör du få leva just precis så som du vill. Och jag tycker det är bra att inte alla gör barn, vi är helt tillräckligt många på jorden redan nu. I ngt skede vill jag säkert ha ett även själv, men inte än. På åtminstone 3 år. Jag förstår helt enkelt inte varför folk har sån brådis att föröka sig. Det är nästan lite själviskt av dem faktiskt, för det är ju våra skattepengar som betalar för skojet... för att vara riktigt negativt ärlig. Du är sjukt modig!

      Delete


Back to Top